Jag undrar hur det kommer sig att jag alltid känner mig så ensam. Visst jag har vänner och jag har folk jag pratar med men jag träffar aldrig någon. Jag undrar om det är så att alla bara dissar mig och jag verkligen inte har några äkta vänner. Alla jag frågar om vi ksa göra något säger bara nej jag kan inte på grund utav olika saker. I bland, nu för tiden börjar jag tro att det mesta bara är bortförklaringar och ursäkter.

Jag önskar jag hade någon jag kunde lita på helt, någon jag kunde prata med när jag behövde det. När man tror att sitt liv är på botten så sjunker man ännu mer. Trodde jag hade en person men nu försvinner ju hon också.

Jag vill finna kärlek. Aldrig haft ett helt äkta förhållande med någon. Har bara varit med killar som är ute efter sex och liknade. Nej just nu ligger mitt humör inte på topp. Jag hoppas jag finner lyckan någon gång snart!

Undrar om det finns någon där ute som känner som jag?